Provkörning

​

ROYAL ALLOY

– BRITTISK KUNGLIG STYRKA UNDER LUPPEN

 

En av de stora snackisarna i scootermiljön handlar om Royal Alloy som nu på allvar gjort sitt intåg på den svenska marknaden.

En del scooterister är per automatik skeptiska till alla moderniteter, andra lite nyfikna och vissa mer eller mindre redan frälsta.

Men vad är det egentligen för en maskin?

För att få svar på den frågan skickade vi i väg scooterprofilen och Svenska Scooterklubbens förra ordförande Henrik Börjeson på en provtur.

 

Det är inte så ofta det dyker upp något lite extra i retrosegmentet inom scootervärlden. Det senaste tillskottet är utan tvekan Royal Alloy som tagit linjerna från klassiska Lambretta och fyllt dem med ett innehåll av modern teknik och uppgraderingar nödvändiga för trafiken 2025. Det är en delikat balans eftersom det ska kännas relevant, rätt och framför allt få fler än de mest entusiastiska scooteristerna att öppna plånboken och garageporten.

I samband med höstrundan ”Vespa Club Lund kör på gränsen” i mitten av oktober 2025 fick jag möjligheten att kliva ur min bekvämlighetszon och lämna Vespan på parkeringsplatsen hos Bil& MC i Staffanstorp och plocka ut en sprillans Royal Alloy TG350SE. Jag var inte helt obekant med modellen. Redan på årets Swedish Scooter Run hade jag tagit den på en kort sväng och fått mersmak, men nu var det dags för lite mer seriös provkörning.

​

FÖRSTA INTRYCKET.

Smaken är ju som bekant som baken men jag, som ändå har en viss Lambretta Serie 2-faiblesse, tycker att man mycket förtjänstfullt lyckats tillvarata linjer och detaljer från TV175/LI150 S2. Sidkåpornas linjer, pakethållare, luftintag, styrhuvud, tutkåpa och inte minst den enorma framskärmen visar att man lagt energi på att vara originalet troget. Kul för man har genom åren sett ett antal scootrar som vill vara retro men som stupar på mållinjen med en konstig baklampa eller sadel, men här tycker jag Royal Alloy tar designen ända in i kaklet. För givetvis är detta trots namnet en Lambretta-look-alike men storyn Lambretta/Royal Alloy/Scomadi får vi ta en annan gång.

Scootern är ganska låg i sitsen, dels för att sadeln håller låg profil men också för att man inte har något hjälmfack under sadeln. Även om man är lite kortare står man stabilt med fötterna på marken vid rödljusen och hojen är lätt att få av och på stödet. Handskfacket vid knäna är det förvaringsutrymme som finns och rymmer det nödvändigaste. Jag vet att många som kör större automatscooter gillar att låsa in hjälmen i hojen, men här är det hjälmkrok som gäller. Det kanske finns packboxar men linjerna inbjuder inte till att sätta en stor låda bakom sadeln. Styret är ganska smalt men bekvämt med en kompakt och elegant TFT display istället för analog mätare. Det behövs med allt som ska få plats och är förvånansvärt funktionellt även om jag skulle behövt lite mer framträdande blinkindikatorer (det blev en del viftande händer under rideout). Men designmässigt tillsammans med styrhuvudet, LED-strålkastare, handtagen och de nästan dolda LED-blinkersen är det en fullträff.

Vrid om nyckeln, tryck på startknappen och så iväg. Direkt så slås man av hur mjukt och jämnt den bränsleinsprutade motorn går. Här är inga ryck när transmissionen greppar och släpper och backspeglarna är följaktligen knivskarpa. Scootern ligger stadigt och glider bekvämt över vägbulor och hål i asfalten. TG350 har 27hk (19,3kW) på sina 309cc och motorn drar starkt och jämnt, men jag undrar om inte lättare vikter i transmissionen gjort den ännu rappare och släppt upp varvtalet mot 8500rpm där maxeffekten ligger? Jag hade hoppats på ännu lite mer tryck baserat på specen. Samtidigt - man vill ha en bekväm stadscruiser som inte låter som en bålgeting vid varje rödljus och jag har blivit lurad förr av automatscootrar som accar ”mjukt och fint” på fullgas och där man plötsligt ligger i över 70km/h inne i stan.

​

RIDEOUT.

På lördagmorgonen trotsade vi de grå molnen och gav oss ut på en tur längs Lunds kommuns gräns som vi gjort många år tidigare. Visst lockar det med sol och sommarvägar men höstfärgerna i lövskogarna runt Lund är något alldeles extra. En bra fodrad parkas och en buff i halsen så blir det hur njutbart som helst.

Med hela gänget körandes större/trimmade maskiner går det undan och hade det inte varit för blöta löv och lera från åkrarna hade man kunnat dra på ännu mer i kurvorna. TG350 ligger fint i svängarna med sin långa hjulbas (15cm mer än min PX200), drar ur med kraft och toppar upp på de korta raksträckorna. Allting känns väldigt solitt och befriande fritt från glapp och resonanser och scootern andas kvalitet på ett sätt som man inte är bortskämd med. Trots att jag sitter lite ihopkrupen med den låga sadeln och smala styret är körställningen bekväm – och för den som vill köra Lambretta-style med fötterna bak finns avsatser bredvid sidkåporna. Bromsarna tar stadigt och fint och hade jag fått panikbromsa finns länkad ABS som förhoppningsvis hållit mig på rätt köl.

​

SLUTSATS.

Överlag är Royal Alloy TG350SE en solid och stabil upplevelse med snygga designlinjer och skön körning – en komplett scooter helt enkelt. För den som gillar Lambretta-stilen framför andra fabrikat som Vespa och vill ha en modern och bekväm automatscooter med bra teknik är TG350 absolut ett alternativ med en trevlig prislapp. Sen är ju frågan hur den attraherar dem som inte ser historiken och bara ser ett nytt scootermärke? Men i takt med att storsäljande bilar numer heter Xpeng och BYD så kanske Royal Alloy känns som en frisk fläkt på en marknad som annars präglats av ganska mycket same-same de senaste åren. Bäst är givetvis som alltid att leta upp en återförsäljare, ta en provtur och känna efter själv – det är den absolut värd.

​

Text: Henrik Börjeson

(Denna artikel är tidigare publicerad i nummer 133 av Svenska Scooterklubbens medlemstidning Scooteristen.)